En Bitterfittas Bekännelser

Idag var jag ner till stan efter jobbet och stressade runt bland alla männsikor
som i vild panik letade studentpresenter till alla stackars flickor och pojkar
som studentar i detta oväder... 
Som vanligt gick jag i grubblerier och kom på något
som STÖR mig (surprise) ganska mycket...

Det är BUTIKSPERSONAL i framförallt klädbutiker.
Jag tycker naturligtvis att det är viktigt och BRA att vara
trevlig och hjälpsam  när man jobbar i butik..
...är man en snorkig surfitta kan man alltid bli sjuksköterska, typ.

Hursomhelst, så kom jag fram till att det faktiskt finns en ÖVRE gräns för trevligheter.
Jag tycker ärligt talat att det är ganska jobbigt när lilla söta tjejen i kassan ska
hålla på å småprata och då gärna säga nåt VÄLDIGT TREVLIGT och positivt
om plagget man köper..
(säg att ni oxå uppmärksammat det här, SNÄLLA...?!!) 
Som en tjej jag handlat av flera gånger.
En käck liten sprätt, söt som socker och som säkerligen bara
fiser i sömnen (om ens DET??!) och hon håller ALLTID en ruskigt
lång (för att stå i kassan) utläggning om färg och form å si och så bla bla osv osv...
Är jag på humör kan jag haka på för att inte såra hennes känslor
-"jamen joooo....Ahhhh PRECIIIS, det blir ju jättebraaa eller hur jaaaaa,
va fint du tycker sååå.." ...men jag ÄR ju inte alltid på HUMÖR förstår ni!!!

Som sist jag va där. Köpte en skitsnygg tröja   ..men var trött som ett as,
hade fett hår, rövsvett (som kliade!) och var stressad till tusen..
...och så börjar hon med sitt BlaH BlaH BlaH Blah..
-"jameeen den här fäääärgen är jättefiiiin när man är sooolbrääänd.."   
då kände jag plötsligt hur pyspunkan som pågått ett tag blir till en hel jävla tornado...hade hon varit uppmärksam hade hon SETT hur håret yrde runt skallen...!
Jag tittar ner på mina stackars transparenta armar, där den enda färgen är den blåaktiga nyansen av alla vener som går härs och tvärs, och muttrar fram...preeciiiiis så hon hör:
-"det tar nog ett bra tag å få upp färgen på den här kroppen duuh",
hon ler lite förläget och plutar med sin smultronmun och utbrister
-"men DU ser ju ut och kunna bli JÄÄÄÄTEEEEBRUUUN"?!!
..Och just DÄR tabbar hon sig för andra gånger inom loppet av typ en minut...
min brist på brunhet var DESSUTOM ett ytterst känsligt ämne i många år..
Jag biter ihop och väser fram mellan tänderna att min brorsa, minsann, ser ut som en gyllene neger bara han skymtar solen bakom gardinen...men JAG och min syrra (bestämmer mig för att blanda in henne i det hela för att inte behöva känna mig allt för utsatt) ser ut som två TOMATER på rymmen när vi sett för mycket sol..
Att käka värktabletter för att kunna sova när man solat mycket är inte ovanligt...
inte heller att dra på sig en 2:a gradens brännskada...I ANSIKTET
(det var i Grekland för ett antal år sedan, men jag minns det som igår...
folk stirrade som att man va rabiessmittad...)
 

Ja, en känslig punkt som sagt....och att smultronläppen bakom
disken sannolikt baserade det hela på föreställningar om att jag va
halvarab gjorde ju inte saken bättre heller...
FÖR HUR MÅNGA GÅNGER I MITT LIV HAR JAG FÅTT FÖRKLARA ATT MINA FÖRÄLDRAR FAKTISKT ÄR SVENSKA..??!! 
Inte för att jag egentligen bryr mig...men ändå...
...korv och makaroner sju dagar i veckan är oxå ganska tråkigt i längden...

Nåväl, nu har jag ordbajsat länge nog...och det jag ville ha sagt med det hela
va nog bara att jag ibland är JÄVLIGT dåligt upplagd för småprat..

...och fråga för guds skull inte om farsan va en albino från Afghanistan för då bryter jag nog ihop..  




                                    PIZZABAGARNS?!?