En Bitterfittas Bekännelser

Mmmm...Sibels låt var ju ganska bra tyckte jag, hon kan verkligen sjunga den lille tösen....däremot hade hon kunnat vara utan dom där Mars-/Kondom-människorna som hoppade runt bakom henne, vad får dom allt ifrån egentligen?? Jag är fascinerad men samtidigt förundrad över alla konstigheter dom hittar på..."vi syr en dräkt här med strut för ansiktet och en knasig kjol....det blir succé!!"...or NOT!

Men alltså, Py Bäckman...har hon sovit i en garderob senaste femton åren och plötsligt vaknat upp...?!! Dude, that's a crazy outfit! Det stog på nätet att hon var lik Ozzy Osbourne??! Fan vilket PÅHOPP på Rock Farfar!!
Kan inte förstå varför man ställer sig på en scen och gör nåt dyligt, skitkasst!
Gå hem å dra nåt gammalt (eller ja, ännu äldre) över dig!

Anna Bergendahls låt va bra...hon va ingen favorit i Idol men sjunga kan hon ju (men varför måste man ha converseskor till klänningen??)
Sen är jag ganska svag för såna där 'klassiska' schlagerlåtar, som Pernilla Wahlgrens...den va väl egentligen sådär bra, men dom har ett sånt tugg som lätt fastnar i skallen,
vare sig man vill eller inte..

Klart bäst ikväll var ändå Peter Jöback.
Jag brukar inte vara så förtjust i honom annars, hans röst är lite för bögig för min smak...
Men ikväll kände jag att jag kunde ha överseende med det..  

Sen det där medleyt med gamla schlagisar som dom körde...haha, skitbra juh...jag sjöng med och klappade händerna i äkta schlager anda..
"Ska vi plocka körsbär i min trädgård"...helt fantastisk  
men tänkt att man kom undan med så spåniga texter förr i världen...ja, det va ju bättre förr, eller va säger man..!

Nu ska jag dyka ner i kudden...hade tänkt kliva upp innan affärerna stänger imorrn.. ;)

Förra sommaren tyckte jag och lillasyster Ellen att vi hade lite tråkigt en dag...
Så vi satt hele dan och hittade på 'Alla Barnen'-historier, de mest barnförbjudna höll jag dock för mig själv eftersom Ellen bara är elva!  
   

Här kommer ett smakprov:

Alla barnen var så mjuka och fina, utom Lena - för hon var JÄTTEhårig om bena.

Alla barnen badade i poolen, utom Allan - för han satt fast i brallan.

Alla barnen hade mycket i veckopeng, utom Frank - så han var tvungen att råna en bank.

Alla barnen drog hem, utom Anders - han drog åt fanders.

Alla barnen luktade nyduschat, utom Hedda - hon luktade gädda.

Alla barnen var glada och hade kul, utom Stina - hon kunde inte sluta grina.

Alla barnen åt godis, utom Bror - han åt snor.

Alla barnen var oskulder, utom Rut - som hade fått sig ett rejält skjut.

Alla barnen simmade i vattnet, utom Lotten - för hon låg på botten.

Alla barnen rökte gräs, utom Jack - för han tog tjack.

Och för att bjuda lite EXTRA på mig själv:
Alla barnen var lik sina pappor, utom Cilla - för hon var lik en gorilla.



Systrar?



Jopp, å lika som bär!

Ta inte livet så himla allvarligt..
Det är ingen idé!
Du kommer i alla fall inte
levande härifrån...

Jag har kommit underfund med att jag rent ut sagt HATAR när folk pladdrar utan att tänka. Varför gör vissa så, frikopplar hjärnan helt och bara låter käften gå?
Har man någonsin hejdat sig själv, mitt i en sån där übertråkig mening och tänkt att:
-"Nej, nu ska jag nog vara tyst en stund för det jag pratar om är TOTALT ointressant för den här stackars människan”...det kanske skulle vara nyttigt?!!
Vissa verkar tycka att det är OK att gå där, dag ut och dag in med sin mundiarré...och är Helt, Totalt, Fullkomligt ouppmärksamma på att det dom säger inte är ett dugg intressant för andra levande individer.
Det borde fan vara STRAFFBART att vara så insiktslös!

Eller är man egentligen inte tråkig och dum utan bara paniskt livrädd för att det ska bli tyst...? Vad händer om det blir tyst, dör nån då?

Det finns folk som tex ALLTID måste säga något om man åker hiss ihop. Varför det?
Bara för att man åker hiss tillsammans betyder det ju inte att man kommer gifta sig, dela morgontidning eller träffas på släktmiddagar framöver. Nej, vi åker HISS, den går upp eller ner, sen är det över, och man måste inte säga ett skit....!

Det finns en låt med Depeche Mode som heter Enjoy The Silence, en fin bit tycker jag!

Idag var jag ute på stan en sväng, letade efter ett nagellack som jag hört skulle vara bra. Kliver in på Kicks och fluktar runt lite. Efter en stund kommer en 'hjälpsam' expedit fram och frågar om jag vill ha hjälp och jag berättar då vad jag letar efter.
MEN, istället för att verkligen LYSSNA på vad jag säger tjattrar hon på som Kalle Anka på kokain så hon nästan snubblar över sina egna ord, själv fattar jag ingenting.
Sen står hon där plötsligt, med tjugofem olika nagellack i nävarna. ”Kanske den här, eller den HÄR, eller varför inte DEN HÄR??!” När jag till min stora lycka plötsligt ser just det nagellack jag var ute efter skymta i hyllan bakom henne. ”Nej, men DEN HÄR” säger jag, glad över att kunna ta mig ur den besvärliga situationen fortare än beräknat... *pjuhh*

Missförstå mig rätt, jag älskar faktiskt pratiga människor, det finns oändligt mycket BRA saker att prata om. Det enda kravet jag har egentligen, på mig själv och andra, är att det man säger måste frambringa nån form av respons och man måste vara lyhörd nog att snappa upp den, annars är det lika bra att lägga ner/byta samtalsämne/gå hem.

Hur orkar man lixom stå å mala på om grannens katt som kom bort i helgen (känner inte grannen, känner INTE KATTEN!) när den man pratar med får svår analklåda av rent ointresse. Varför slutar man inte då?
Om ni nu måste sprida eran dynga, för att det är ett slags TVÅNG ni inte rår på, gör det när inte JAG är närvarande.

Tack på förhud! 


(Annars är ju silvertejp en snabb lösning!)

Herre Jesus, vilken värme bölja..... -14 och sol. Så mycket trevligare än -23 å snålblåst.
När jag gick hem imorse, efter 3:e nattpasset mötte jag folk med FROST i håret.
Man höll ju på å stärva av för att det va så kallt. Med risk för att låta allt för svensk som pratar väder och vind hela tiden, men asså nu får det väl ändå RÄCKA?!!...jag fryser ihjäl här.
Efter varje liten promenad känns det som att man blivit amputerad vid höften för man är så bortdomnad...*BLÄÄ*

Idag klev jag upp ovanligt tidigt för å vara mig...kl 13 närmare bestämt. Det är inte ofta jag kommer upp 'så tidigt' efter tre nätter. Men idag skulle jag på arbetsEKG för att jag haft hjärtklappning och svimmnat på jobbet.
 Haha...jag är så BRA!!!

Så jag fick sitta på en cykel och trampa mig svettig...tog inte särskilt lång stund iofs.
Dom va jättetrevliga och babblade på om allt möjligt medans jag satt där på cyklen och kämpade med att få luft...haha..men allt såg bra ut, så det va ju skönt....dom sa till och med att jag hade bra kondis FAST jag villigt erkände att det närmaste träning jag kommer nuförtiden är all av och på-klädning eftersom det är så kallt...
och formen håller jag med jämna överdoser av kolhydrater   

Så jag kanske kan vänta med gymet till nästa vecka då??!

Nu säger min sambo att vi måste gå och handla...så det är bäst att skrida till verket..
tar ju minst 25 minuter bara att KLÄ PÅ SIG!!

Vi hörs igen sennen!!

P-å-K! (Pöss å Kram)

Herr Snö, gå och Dö...ge mig fem grader plus och TÖ!

Vaknade vid halv fem efter nattens jobb, kände mig rätt utvilad...och det är ju inget som händer sådär varje dag så tack för det!! Blev dock en smula irriterad på min granne käppkinesen som förde oväsen igen...VAFFAN GÖR HAN?? Har han köpt nån 'gör det själv' DVD där man lär sig steppa eller, kollat för mycket på Let's Dance å funnit nån jävla inspiration...GUBBE!! Vaknar jag på fel sida nån dag och han står där nere och övar på sina moves KOMMER GRANNEN OVANFÖR OCH HÄLSAR PÅ MED BRANDYXAN!
See Ya!!! FOOOOL...

Å sen när man klivit upp så ser man att det pågår världens snökaos ute...och jag som ska jobba inatt IGEN * buhu * hur fan ska man ta sig till jobbet??? Det blir till å rota fram björnfittan och skidglasögonen annars kommer man ju å frysa ihjäl eller gå vilse!!
Helt plötsligt känns våren så lååångt borta igen!!   

Delar med mig av nåra bilder som håller mina drömmar om sommar och värme vid liv:




Två Stekare på Stranden..


I Love Summer!!



VattenSkidor i Ässvallen!


FiskeLycka..?!!

Nu ska jag kolla lite Os och Melodifestival...sen blire nattjobb!!

KramBanan!!

Jag och min nässpray har varit trogna följeslagare i MÅNGA år.
Har nu återigen bestämt mig för att sluta.
Den som inte haft såna här problem kan aldrig någonsin föreställa sig hur SVÅRT det faktiskt är. -”Jamen du får väl stå ut med att vara täppt (däppdt) i nåra dar så är det över sen”...
har jag fått höra MASSOR av gånger!! 
Då vill jag bara börja med å säga: ni kan FÖR I HELVETE inte ha mer FEL! *Morrr*
Möjligtvis tar det nåra dar å bli kvitt det om man varit beroende NÅN VECKA, men om man varit beroende till och från (mest till!) i SJU! år är det inte så enkelt...
Nejdu, jag har efter mina otaliga försök att lägga av med skiten insett att det är ohyggligt svårt. Och man får ju PANIK av att inte kunna andas riktigt...känns rätt slitsamt å gå runt med panik i nån vecka... (hej hispan!) 
Men jag vill ju inget hellre än att kunna ANDAS normalt och ha ett fungerande luktsinne...
känner ju knappt skillnad på skit- å blomlukt längre...!
Har ”framgångsrikt” slutat ett antal gånger. Varenda gång tänkte jag YES! Den här gången gick det BRA *hurraaa*.....för att nån månad senare vakna en morgon av att NäsDjävulen krupit in i borren och gottat till sig ordentligt.
HUR FAN GÖR MAN DÅ??? Dynamit är ju det första man tänker i det här läget, men sen mesar man ur och rotar fram nässpayen igen.

Så nu står jag här, igen...fullt övertygad om att NU JÄVLAR SKA DET GÅ!!! Har sköljt näsan med saltvatten och snortat den där vedervärdiga kortisonsprayen ett bra tag nu. 
En kväll i förra veckan hade jag ett litet HallelujaMoment...när jag väntar in hissen påväg hem efter jobbet tar jag mig en redig dusch PRECIS när dörrarna öppnas och ett gäng nyfikna ögon stirrar på mig (vad gör hon, vad göööör hon...) ”Åh, tagen på bar gärning” mumlar jag och skäms lite. En manlig sjuksköterska som måste jobba någonstans våningen ovanför mig stirrar lite, jag tror först att jag måste ha en snorkuse stor som ett gelehallon hängandes och står precis och överväger om jag måste fly fältet när han med allvarsam min nickar instämmande mot mig: ”Mmmm......jag försöker oxå sluta” säger han och sneglar på min gröna kortisonspray. -”Men jag brukar varva med Otrivin oxå”... -”Det är djävulens verk” viskar jag tillbaka och vi ler mot varandra i fullständigt samförstånd, och livet känns genast aningen lättare. Glöm aldrig -You Are Not Alone!

Känner mig lite småseg idag...
Jobbade inatt och ska ut en natt till. Brukar alltid sova typ åtta timmar för att slippa vara medvetslös på jobbet men idag vaknade jag tidigare för att min granne verkade ha årsmöte för indianer, där man bestämde sig för att dansa regndansen i rummet under vårat sovrum. Fuckin' annoying. Så jag klev upp och hämtade en bit kladdkaka som jag bakat igår, tröstäta sig till sömns borde ju funka fint. Men sen hade jag kaksmulor i hela sängen, och då blev jag förbannad över det och då vare lika bra å kliva upp...så tack grannen, tack smulan, inatt blire sju koppar kaffe!!