Transvestite Mountain

För dig som är sugen på nåt riktigt stort och spännande...

bara att klättra upp hoppas på ett sjujäkla äventyr! 

 

 

 

 


Han är så söt...

så matte kan inte säga nej!   

 
 


Lång Dag

Idag har man klämt ett 10-timmars passkirurgmottagningen
Inget gnäll, bara ett konstaterande!

För även om det blev en väldigt lång dag så är det så himla roligt
och utmanande att jobba där!!!    

            


Inte som på avdelningen där utmaningen 
efter ett 10-timmars pass
skulle bestå i att klara av att stå emot viljan

att knalla direkt till tågrälsen och lägga sig och vänta in nästa tåg... 
(Jaja jag vet, fortfarande bitter men jag gör ju iallafall någonting åt eländet!  )
 

Nåja, nu ligger jag här och mediterar på bästa sätt
med klassisk musik i öronen och en skvätt rödtjut i glaset!  

Efter den där skvätten brukar jag lyssna på Bach:s Air
och föra en inre dialog med min morfar...  

han levererar bra svarallt man kan tänka sig!!

 


Ledig måndag...

Och så vaknar man till det här, UNDERBART!  

 

 

 

 

 

Det här är vad jag längtar efter: 

 
 
 
 
 
 
Men ok, det är oktober så man kan ju knappast förvänta sig
att det ska komma en massa snö som stannar...   
 
 
 

En stärkande tår!

Det är glöggkväll hos Casa Cilla!   

 

 


Vaken...

efter nattjobb!    

 
 
Men att påstå att jag är pigg och alert vore ju en lögn...
 
 
 
 
 

Harley tar en stödvila

Tänk va härligt det vore om man kunde slappa som en hund....  

 

 

 


Äntligen!

Satt här hemma i mörkret och småfrös och tyckte att det va en förjäkla
ruggig kväll när jag tittade ut genom fönstret och såg att det snöade...
 
Trots att jag numera kan kalla mig vuxen på riktigt eftersom jag fyllt trettio, har gråa hår och ICA-kort så blir jag fortfarande lycklig som ett barn
när första snön kommer! 
                                                       
 
Jag fick stå emot en impuls att klä på mig och springa ut
och titta upp i snöfallet och fånga snöflingor med tungan...
 
                                            
 
Ett underbart barndomsminne poppar alltid upp i huvudet
när den första snön kommer.
 
Jag vet inte hur gammal jag var men jag minns att min mamma 
viskade från vardagsrummet en kväll "Cilla, kom får du se"
och jag ställde mig där bredvid henne och tittade ut i mörkret
mot baksidan av vårat hus och så tände hon utelampan
och jag såg hur stora snöflingor dansade i luften, som hämtat ur en saga...
 
Jag blev så lycklig att det kändes som att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet.
            
           
            
 
Jag ville springa in till min syster som låg och sov
och berätta den fantastiska nyheten men mamma sa
"väck inte Lovisa, det får bli en överraskning när hon vaknar imorgon"
och jag minns att jag hade svårt att somna den kvällen, det pirrade i kroppen av förväntan över hur glad min lillasyster skulle bli över snön...
 
 
 
 
 
 
 
Jag är ledsen över den extremt långa bloggtorkan men jag
tappade min inspiration någonstans... 
 
den kom lyckligtvis tillbaka med snön idag! 
 
 
 
Vi får väl se hur länge det håller i sig!   
 
 

Inspiration!


RSS 2.0