En Bitterfittas Bekännelser

Hello GayBoys...

Idag har jag varit i GrusBukten, GayBay, Sandviken och hälsat på mammsen.
Nu sitter jag här å klurar på om jag inte ska ta å pipa iväg till solariet och
bättra på brännan lite.. .
Kärringgrillen är bra om man vill grunda lite mer
inför resan till Kreta NÄSTA VECKA...
Man vill ju komma hem å se ut som en liten pralin vettni..



Solarium med surprise... 


..Funkar skitbra som preventivmedel en vecka framåt... (eller två!)

Later..

Mitt tredje nattpass har just börjat,
verkar ganska lovande faktiskt  
(vågar man säga så..??)

Det är AS mycket lediga platser på huset, en ovanlig syn nuförtiden...
och jag hoppas verkligen att det inte kommer in en massa BÖS inatt.
Men fredag och dessutom löningshelg gör att jag har lite bad feelings,
alltid är det ju nån som ramlar och slår halvt ihjäl sig eller får stryk en sån helg..

Piss å Kräm!

Åhhh....här har man försökt komma in på internet HELA DAN
och nu ÄNTLIGEN (efter sissådär SJU timmar!)  funkar det..  
Jag vet att jag sagt det förut men det tål verkligen att upprepas:
Com Hem har fan runkigaste uppkopplingen i norra Europa!   
Börjar starkt misstänka att routern jag har är tillverkad nån gång på 1300 -talet
och borde bytas ut OMGÅENDE!!!
Jäkla RövRouter...fan va man lackar ur på sånt här,
speciellt när det händer flera gånger i veckan...
I-lands problem, I know...men jobbigt som fan ändå!!

   Eat THIS MotherF%#kers

sjukahuset....

Tjingeling

....Syster Cilla önskar alla en 3-vlig helg! 

Nu har jag degat färdigt för i afton...
Eldade nåt slags doft ljus när jag städade förut
och nu luktar det typ suddgummi i hela lägenheten...

Har inte bestämt mig för om jag tycker att det luktar gott
eller om det blev för mycket leksaksaffär över det hela..
                                                                         
 
Nåja, nu väntar kudden!  
Imorgon blir det l-å-n-g sovmorgon för sen ska jag nattjobba x 2

GodNatt!

JOo....allting har en ände (men korven den har två?!)
...bubblet är slut..     så därför beger jag mig nu till soffan för
nån timmes degande till Sagan om Ringen! (en klar favorit bland filmer!!)




Hittade förresten det här när jag Googlade Sagan om Ringen...

                 Dagens

            Lika som Bär:

                   



Later... 

Jag dricker BUBBEL...för att, nja...jag "hittade" en flaska i kylen..
Man kan ju alltid fira att det är FREDAG!   
(början på en helg som jag tyvärr måste spendera på JOBBET..!)

                Cheers!

Håj!
Jag håller på å städar (jo, det är sant!)   
och har hittat allt möjligt krafs som man sparat i kartonger,
i bortglömda lådor och lite varstans.
Hursomhelst så hittade jag den här ypperligt vackra lilla, ja vad man nu ska kalla det...brickan??! som jag köpte när jag va i Tunisien.
Visst, snubben som gjorde dom va snabb som blixten på att knacka in
mönster och namn osv MEN VA I HELVETE SKA MAN HA DEN TILL???

Det är så typiskt mig att samla på mig en massa lump från utlandsresor
för att det på plats känns exotiskt på nåt sätt.
Väl hemma undrar man hur fan man tänkte... 


                                  Ååhhh...så vackört..   



Näää...här kan man inte sitta å dega längre,
dax att gräva vidare bland skatterna!
                                                               

Igår morse när jag låg och halvslumrade i sängen
hände nåt JÄVLIGT otäckt...  
Jag fick en sk  SÖMNPARALYS 
Jag har haft det flertalet gånger förut, men det var länge sedan sist.
Enkelt kan man förklara en sömnparalys (som alltså inträffar i samband med sömn) 
med att man är man helt vaken mentalt men kroppen sover, alltså kan man inte RÖRA sig.

Jag hade precis vänt mig på sidan med armarna ut över kudden bredvid och kände hur jag förlorade kontrollen över kroppen och hur fingrarna (ja hela kudden)
började tokvibrera och att jag pressade ihop tänderna så hårt att det kändes
som att dom skulle gå sönder...
och sen den där välbekanta känslan av P-A-N-I-K och SRÄCK,
att något farligt är påväg att hända men man vet inte vad.   
Tillslut lyckades jag tvinga upp ögonen och SÅG verkligen hur fingrarna skakade
men kunde inte röra en fena på kommando - SÅ JÄVLA ÄCKLIGT är det.
Man vill skrika men får inte fram ett ljud,
och man försöker röra sig för att bryta paralysen men det GÅR bara inte.
Jag låg och tänkte om och om igen att: vakna nu det är bara en paralys...
och jag vet ärligt inte hur länge jag låg sådär, men eftersom jag haft det förut
så vet jag att det inte varar så länge men det KÄNNS som en evighet.

Sömnparalyser är helt klart det vidrigaste jag varit med om,
och det spelar ingen roll att jag vet VAD det är och att det är ganska vanligt..
...för jag blir lika göra-i-brallan-rädd VARJE gång! 



Jag minns en gång förut för många år sedan, den FÖRSTA gången det hände.
Jag vaknade på natten och var helt säker på att en galen hantverkare jag tyvärr råkat på
(SANT! Han är plattsättare i Gävle å en riktig galning, har egentligen god lust och hänga ut fanskapet...)  stod på min balkong (i sovrummet) och försökte ta sig in..
Jag va så fruktansvärt rädd och trodde på fullaste allvar att jag skulle dö och
tänkte hela tiden att jag måste försöka röra handen och tända lampan för att kunna försvara mig   men kroppen var helt förlamad...

Och jag vet inte om det va tankeöverföring eller vaffan det nu va men jag
träffade en kille då som brukade ringa ibland på nätterna. 
Och jag låg där och bad en stilla bön om att han skulle ringa JUST INATT...
..fast jag hade ingen som helst aning om var klockan var egentligen eftersom jag sovit...
Men i alla fall så RINGER snubben när jag legat så en stund (som KÄNDES som en timme) och så fort ringsignalen ljöd så 'vaknade' kroppen.
Jag va så lättad att jag grät, men han va ju full och fattade ingenting.. 

AnyGay...gårdagens upplevelser gör att jag känner mig lite RÄDD för att somna inatt, även om jag VET att det är ytterst osannolikt att det händer TVÅ dagar i rad..
..men vaddå, jag skulle inte bli förvånad om det blev så heller...!  

     GoodNight Sleept Tight

           

Ikväll tänkte jag utsätta mig själv för lite TORTYR.  
                            
Jag ska se min favvofilm 'The English Patient'  för tretusende gången, typ.
Om ni inte sett den, gör er själva en tjänst och SE DEN for god's sake...  
Det är den vackraste kärleksfilm ever made och har toppat min lista sen
den dag jag såg den första gången.
Jag må älska flådiga kärleksfilmer som tex Titanic...  
..men den här är inte alls flådig och ändå OTROLIGT bra!

Bjuder på en snutt ur filmen nedan.

Här gråter man FLODER varje gång.
Jag kan inte ens titta på det här lilla klippet utan att få en elva i näsan...

           "I know you'll  come and carry me out into the palace of winds. 
            That's all I've wanted - to walk in such a place with you..
            with friends, an earth without maps..."




             

Det känns som att alla sjuksköterskor på kirurgkliniken har nån Big Plan going on.
Utom jag...
Många har tydligen kommit underfund med vaffan dom vill bli när
dom blir stora och ska därför återgå till skolbänken i höst.
MEN HALLÅ JAG DÅH????  
Vad ska jag göra som hittills bara lyckats utesluta saker jag absolut inte vill göra.
Jag önskar verkligen att jag skulle vilja blir narkos- eller op syrra,
speciellt med tanke på att det är stor chans att kunna få utbildningen betald. 
Men faaan, det intresserar mig inte ett dugg. 
IVA-syrra lockar inte heller, kanske lika bra det med tanke på
att det mest är surfittor som jobbar där...!  

Jag klarar lixom inte av att ha folk tätt inpå mig hela dagarna.
Eller att ha ett ganska stillasamt arbete, som op eller narkos.  
En annan är ju van att kuta flera mil om dan...
..Dessutom vill jag jobba självständigt, kunna styra min dag ganska mycket. 

Det är väl därför jag stannat på 111A så länge, för att det är hyfsat självständigt
men man har ändå många (trevliga och roliga!) kollegor omkring sig att 'mingla' med OM man får en stund över. Korridorerna är långa och man har därför många chanser att
'köra ur motorn' flera gånger under ett arbetspass. 
Sen är det väl klart att det här med att kunna vara/stå stilla längre stunder
till stor del är en vanesak. Men jag känner ändå mig själv såpass väl att jag VET
att vissa saker har jag för mycket spring i benen för att klara av.

För jag vet ju hur jag tyckte att det var att sitta på
mottagning 1 gång i veckan (gjorde det förut).
På undersökningar som kunde ta en timme eller mer, där träsmaken var olidlig, 
kom jag ofta på mig själv med att sitta och önska att taket skulle ramla ner,
en eldsvåda bryta ut eller utomjordingar komma och hämta mig.  
                          
Bara det hände N-Å-G-O-T...
Så JA. Åtminstone DET vet jag.
Jag vill inte vara för styrd i arbetet och måste kunna
rasta benen ordentligt med jämna mellanrum!

Jag vill inte bli det.

Jag vill INTE bli DET

JAG VILL INTE BLI DET!

Men vaffan ska jag bli då???????
Jag vill ju oxå bli stor och ha big plans going on...

I många år var min stora dröm att bli barnmorska.
Inte för att jobba på förlossning utan för att jobba på UNGDOMSMOTTAGNING.
Det skulle vara skitkul och passa mig perfekt (tror jag!)  
Att få jobba med ungdomar, framförallt unga tjejer då. Fy fan va kul....och VIKTIGT!

Men när jag tänker lite längre så tvekar jag där oxå, för att vägen dit känns så lång.
Inte själva utbildningen men jobbet på ungdomsmottagningen...
För man ska väl helst ha en del erfarenhet först...och harva på förlossningen
(om man ens får tag i ett jobb DÄR!)  i ett antal år är absolut inget alternativ.
Jag är övertygad om att det är jättespännande det oxå men jag är galet less
på 'sjukhustider' - dag, kväll, natt och alla tänkbara röda jävla dagar.   
Sen kryllar det väl inte av jobb på ungdomsmottagningar heller, även om minst var 3:e person på de där ställena borde slängas ut för att dom passerat Bäst Före datum.
För när det växer mossa på kärringarna är det lixom dax och ta in nytt!

Det va ju inte länge sedan jag var så ung och SJÄLV gick dit och jag
minns hur träigt jag tyckte det va med dessa tanter.
Nån Vera Vagina som inte kunde tala nog om könssjukdomar och vikten av att använda kondom (Jo, hon sa kondom, inte fårtarm som dom använde på hennes tid!)
och det faktum att dom jobbat där så länge att allt var så übernaturligt
och inget man kunde tänkas skämmas för.
Känslan och förståelsen för att alla kanske inte kände så var borta sen tjugo år. 

Jag minns en gång jag var där för en kontroll av underredet och tanten som hade
den stora äran plötsligt kände att hon behövde råd i det hon gjorde, slet upp dörren
och vrålade ut i korridoren (med väntrummet strax till höger)
:- "GUUUUNILLLAAA, KAN DUUUU KOMMA Å KOOOLLAAA PÅ DET HÄÄÄÄÄÄÄR..."
Där låg jag och bresade och in kommer Gunilla med student.  
Inte nån gång var det nån som frågade MIG vaffan JAG tyckte.
Om det va OK att gapa rätt ut i korridoren eller att ta in andra personer.  
Nä, för jag va juh bara en liten fitta (barnmorskor föredrar tydligen att säga vagina
men det låter så bajsnödigt att jag får ont) som behövde kollas lite extra.
Helt naturligt, alla flickor har en sån...kanske kunde man rent av
göra undersökningar direkt i väntrummet, SÅ NATURLIGT är det...?!  
..och ABSOLUT inget att våndas eller må dåligt över!  
Vid det tillfället var jag dock såpass 'vuxen' att jag kommit över
mina största rädslor för dyliga undersökningar.
Men det är egentligen skitsamma hur jag kände, för sådan obefintlig känsla för
integritet och självbestämmanerätt borde inte existera på ett sånt ställe... 

Det lämnade inga bestående men för mig
(jag gillar alltså fortfarande att visa upp fittan!)
men jag var glad att det inte var någon annan, som en av mina vänner tex,
som jag visste var dödligt rädd för såna saker och skulle det hänt henne
hade hon inte kommit tillbaka på många år...

Vid nåt av min allra sista besök på ungdomsmottagnoingen hade jag en UNG barnmorska. En poppig, pigg och söt tjej. Som ju då inte var SÅ mycket äldre än mig.
Jag minns hur naturligt(!) och BRA jag tyckte det kändes med någon som man
kunde relatera till. Ingen skäggig dam som slutade ha sex nån gång på 70-talet.
Visst, gamla barnmorskor sitter inne på massor av kunskap, men många har tyvärr
med åren tappat förmågan att förvalta och förmedla den på ett vettigt sätt!



Var var jag...?
Jo, det känns alltså som att jag uteslutit DET oxå.
Märker ni hur jag effektivt lägger krokben för mig själv..?!
DET är nåt jag är galet BRA på!
Tyvärr så är jag expert på att gå händelserna alldeles för långt i förväg.

Så vad ska jag bli då, när jag blir S-T-O-R????????
                                                                         
    Jag vill: 
  
1: Ha bra arbetstider  (8-16, måndag - fredag)

2: Att arbetet ska vara självständigt

3: Ha en FET lön 

4: Ha trevliga och duktiga arbetskamrater



Var God RING MIG om ni har en ledig tjänst i bakfickan där 
ovanstående krav stämmer in!
         
Tack på förhud!


                        

  

         Jag - en tänkare

Japp, där fick ni ett stycke kvällslektyr att bita i! 

psykbryt! 

skitpass!


         

Vi hörs imorrn..  

Under min godisavgiftning här under våren har det ju pratats ganska
flititgt lite överallt om det här med kostvanor och så. 
Jag som ju är ärligheten själv har stått upp för min sak och villigt erkänt att jag är sockertorsk genom märg och ben. (det är jag väl egentligen fortfarande men under
lite mer kontrollerade former, kanske... )

Så jag blir lite förbryllad och förvånad över att vissa lixom inte kan erkänna
att dom älskar att stoppa saker i födohålet tills dom nästan kräks.

- "Ja, jooo, nej men jag tycker inte alls om godis och sånt..." och
   "jag äter a-l-d-r-i-g på McDonalds"

...och så sitter där en stadig bit på typ hundra pannor (minst!).

Vad vill dom då att man ska tro? och vad tror dom själva?

* "Neeeej, men jag är EGENTLIGEN inte såhär tjock, jag är bara lite gasig i magen."
    (jaha, du åt typ 500 kilo bruna bönor igår eller?)

* "Neeej men du vet, jag har ju så himla dålig ämnesomsättning"
    (Mmm okej...du hittade alltså OFF-knappen nånstans då kanske?)

* "Njo, men dom här "två" extrakilona jag har tillhör ju de där envisa graviditetskilona."
    (Hmmm, absolut! Graviditet = Fet. Men hur gammal är din yngsta nu igen?
     Jahhaaaa, hon börjar gymnasiet till hösten... Jaja, småbarnsåren går ju så
     fort säger man ju..!)


Nu menar jag inte nödvändigtvis att man ska leva på morötter och väga 50 kilo, nej nej.
Jag har inget emot tjockisar alls. Helt ärligt!
Men är man en tjockis kan man väl fan stå för det istället för att försöka inbilla sig
själv och resten av världen att man bara käkar selleri när det blir fredagsmys.
Who Do You Think Your Foolin'...  

Jag tycker inte heller att man för den sakens skull ska ställa sig upp
på onsdagsmötet på jobbet och informera alla om att man är tjock..
...men jag är bara oändligt trött på att vissa envisas med att förneka det
uppenbara, jag förstår lixom inte poängen..  

Jag tillhör faktiskt oxå FrossarLaget och måste kontrollera mig själv med stor möda.
Men vet ni vad, det GÅR FAKTISKT...annars skulle jag bli tvungen att tas ur sängen med lift en dag....och ha pattveck som luktar gamla ostbågar, svampväxt i ljumskarna som gjort dom så röda att man ser ut som röda mattan när man viker ut sig i soffan...
(där har ni min motivation i all sin enkelhet!)


Jag minns en tjej jag gick i skolan med förut..
Som förklarade sin stora röv med att hon brukade cykla mycket...
Jag höll på att svälja min tunga när hon sa det. 
Jag garvar fortfarande åt det ibland...när jag har svårt att somna och måste roa hjärnan med något...
för hur många har sett elitcyklare med negressröv??? 



"Joråsåatte, jag brukar cykla tour de france"



Nu ska jag tillreda nån form av kvällsmål och det blir INTE selleri,
jag vill ha nåt flottigt eftersom jag är låtsasbakis idag...!

So Long Suckers!