En Bitterfittas Bekännelser

På tisdagseftermiddagen kom solen fram och vi packade bilen full och
drog till stugan i Ässvallen.
Den ligger mitt i urskogen och det är en bra bit till närmsta granne..
= stor chans att lugnet infinner sig...


                             Det lilla torpet i Ässvallen






                             Bild från bryggan vid sjön..

Ibland undrar jag om jag har allvarliga fel i huvudet som bor i stan...

Ellen trotsade det iskalla vattnet (18 grader!) och tog sig ett dopp!
Jag hade velat vara här när det var som varmast för det är verkligen
underbart att bada här...

                     Jag är fan en fena på att ro eka asså!



                               Kortspel blev det gott om!


                                   "Hmmmmm...nu ska vi se.."


                           "jag vill ha...ALLA dina ÅTTOR"


                    "GLÖM DET, finns i SJÖN för i helvete..."

                                            Hehh...

                                        Mot fisketur..!


                                          StorFiskarn!


                                Lång promenad genom skogen...

  ...till GladTjärn där pappa påstod att det fanns gott om fisk..!

Jag kastade för första gången på flera år och det va det roligaste jag
gjort på länge...jag va helt lyrisk. Hade helt glömt bort hur kul
och fridfullt det är att fiska... Satt å trallade för mig själv:
"det skää va gött å leeeva annars kan dä kvitta, fiiint å leva, annars kan dä kvitta..."
och mådde allmänt bra..!
Den första abborren drog jag upp, höll på å göra i brallan av upphetsning
när jag kände att den var ganska stor och kämpade emot som fan,
Pappa sa typ tretusen gånger: "ingen står i båååten, ingen ståår i båååten..."
medans jag helt ärligt va i full färd med att dyka i å dra upp fanskapet med
mina bara händer!


                                            FÅNGSTEN! 
                           (+ några små som vi släppte tillbaka igen..)
                  Som vi rökte och käkade till lunch sen = GÖTT!

                               Solen går ned bakom torpet...

                                Kortspel...pappa har skitkul!


            På torsdagen regnade det hela dagen och då ska
            man tydligen åka till Söderbärke på sightseeing..
                        Här tas en turistbild utanför Ica!


            Jag och Ellen hittade oxå ett par gamla glasögon
                             som gav en jävligt sexig look!


                                             HETTMA!


Vi hade några superhärliga dagar i stugan.
Jag har absolut inget emot att såsa bort min tid på kortspel, båturer och fiske...
Men när torsdagen kom och det började hällregna (när jag var som mest sugen
på en fisketur till..) och vi tvingades stanna inomhus för att inte drunkna kände
jag hur lappsjukan kom krypande.
Jag började stryka längs väggarna och såg väl allmänt missmodig ut medans min
pappa muttrade:- "Äh, slappna av...ni storstadsbor måste ju härdas.."

Jag upplever faktiskt inte mig själv som en särskilt rastlös person egentligen.
Jag kan lätt vara hemma en hel helg utan att känna ens en tillstymmelse till
tvång ATT GÖRA NÅGOT.  
Däremot har jag en syster som har myror i brallan  

och i princip bokar upp all ledig tid hon har...jag brukar bli alldeles mörkrädd
när jag lyssnar på hennes planer och förstår inte alls hur hon orkar...
..Ofta petar jag hellre navelludd en helg än drar till tex Sthlm på en massa galej...
Hon har förvisso lugnat sig lite sedan hon började arbeta i Gruvan (Gävle Sjukhus)
Hursom..

Under den här dagen kom jag i alla fall underfund med att det är
mycket lättare att 'göra ingenting' när man är själv.
Och jag är ju faktiskt lite enstörig av mig sådär så det är väl därför...
Är jag hemma ensam en helg kan jag lätt spendera dagen i soffan med näsan i en bok. Läser i åtta timmar, hasar in i köket och äter en middag bestående av nån kall korv
och ett glas mjölk, sen läser man i sex timmar till...
Men sätt mig sen i en stuga i skogen med min egen FAMILJ, låt det spöregna,
och situationen blir genast mycket knivigare..!

Ellen och jag spelade vänd 10:a för tusenelfte gången den dan
och när jag dessutom tycktes FÖRLORA osedvanligt mycket var
jag nära att skicka ut kortleken genom fönstret...
Då berättade pappa och hans sambo att dom brukar åka till Söderbärke
för en titt när det regnar och dom är i stugan.
Jag tyckte att det lät som världens tattigaste idé och höll på att
bryta ut i ett hysteriskt gapflabb mitt i eländet när nån nämnde
ordet 'pizza'  och jag plötsligt kände hur tvivlen skingrades en
aning och jag blev snabbt PÅ på idén. 

Så vi tog en tur till Söderbärke som ligger några mil därifrån och som visade sig vara ett riktigt pittoreskt litet ställe med många gamla fina hus att kolla in, sånt ÄLSKAR jag!
Vi käkade pizza och införskaffade en hög tidningar för att öka
chanserna att överleva dygnet...

Väl hemma i stugan igen kände jag dock hur lappsjukan sakta smög sig på igen...
kanske förvärrades det hela en aning för att jag visste att vinet var slut och
att en 'torr' kväll väntade..
Jag fick hjärtklappning och ett lite lagom tryck över bröstet,
sådär så att det blir lite svårt att andas - ångestÅnGeStÅNGEST...
inte så att man tror att man håller på att kvävas utan mer som en
känsla av att vara kräkmätt och jävligt skitnödig på samma gång
- luften får lixom inte tillräckligt med utrymme..
Så jag försökte skingra tankarna med en rykande färsk Skvaller Blarra
där man kan gotta sig i cellulitchocker, otrohetsskandaler och annat smarrigt,
vilket lättade symtomen en aning..

Så igår kom vi hem.
Jag drog en lättnandens suck när jag återigen fick full täckning på mobilen.
Jag gillar lugnet i skogen, sitta på dass och vila ögonen på kungen och drottningen
(varför har man egentligen såna bilder på DASS, har aldrig riktigt förstått det..),
spela kort och umgås...men när Regnvädret Rudolf drar in blir analklådan så
svår att man håller på att förgås...
Så ska ni bege er ut i skogen, kära vänner är mitt tips till er att ta med
rejält med brännvin att stilla nerverna med när det blir tråkigt!
Drick inte för mycket bara, har hört att det är rätt obehagligt att kräkas på dass
när man tvingas ha ögonkontakt med ett skitberg, risken är ju stor att man då 
ALDRIG slutar spy och tvingas bosätta sig där...! 

Tjipp Tjohej!