En Bitterfittas Bekännelser

...men det är inte mycket mer än så...!!

Jag hade skitkul i Sthlm. Vi kom dit med tåget vid halv tio tiden på torsdag morgon.
Med mig som kartläsare skulle vi försöka ta oss till City Conference. Det höll på att gå käpprätt åt skogen kan jag säga, då jag i all hast (vi kan väl säga att det var så...?!) trodde att Hötorgets T-bana va Centralstationen...på kartan alltså. Så det stämde lixom inte när vi gick där...men vi såg väl ut som fyra byfånar och fick därför hjälp ganska snabbt..
Nu har iaf tre av mina kollegor fastställt att jag har noll lokasinne....det va ju visserligen inget nytt för mig som t o m tappar bort mig själv hemma ibland...


                                       FRUKOST!!


                                  Underbara Jossan!!


                         Jag och Jonny på föreläsning..

Väl inne på Folkets Hus tränge vi oss runt bland utställare och andra besökare...i jakt på coola pennor och smågodis ("är det här GRATIS...åhh då tar jag fem stycken!!!"), sen på eftermiddagen va det föreläsning. Tre av oss gick och lyssnade på en Björn som bodde med eskimåer i Alaska några månader per år. Den snubben va helt otrolig. Hade han levt för hundra år sedan hade han säkert blivit inslängd på hispan för att man trott att han var galen men nu lever vi ju på 2000-talet och är mer toleranta...
Han bakade in massvis med klokheter i det han berättade. Vad han insett är viktigt här i livet, under sina besök i Alaska. Så otroligt insiktsfullt...jag grät en skvätt och skrattade sen så jag satte i halsen...
"Det aldrig kan vara negativt att bjuda på sig själv. Att få andra att skratta kan aldrig vara dåligt." Det tyckte jag lät bra så det ska jag ta med mig på min resa...

Jag tycker det är skithäftigt med människor som har en bra självinsikt och ser livet i en djupare mening. Som kan sitta i -50 grader i snålblåst och tycka att livet är bra härligt...
Man kanske inte klarar av att leva som man bör hela tiden, iaf inte i mer civiliserade delar av världen...men även om man så bara kan leva efter den insikten en bråkdel av sitt liv så är det jättestort och något alla borde sträva efter!
Vi ska ju hinna med så mycket och tiden är så viktig, att man hinner med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Sen att man tappar bort sig själv någonstans på vägen är det nog inte så många som egentligen förstår. Man går runt med nån jävla prestationsångest, man vill ha mer och vara bättre än andra, man är bra på att se det man inte har och tänker inte på det man faktiskt har...! Jag är likadan, men till skillnad från många andra så är jag iaf medveten om att jag gör så...ett steg i rätt riktning!  

Tänk vad många som går genom hela livet och känner sig olyckliga, otillräckliga och sorgsna...helt i onödan!
Näää...åk ut i skogen och sätt er på en stubbe och fundera lite,
det ska jag göra...det är bra för själen..! 


                                  Eskimån in Action!



Sen drog vi till hotellet för en raggardusch och ombyte för att gå tillbaka till Folkets Hus igen för mat och mingel. Fast vi minglade mest med varann, haha....
drack vin och snackade trams = mycket trevligt!    


                                   Hihi...VinFniss..






                                      Carina och Jag




Inte kunde jag hålla mig ifrån inredningen den här gången heller...



Tanken var väl att vi skulle ta det lugnt och gå hem ganska tidigt...men säg den som är med på en sån idé efter några glas vin...

Så vi gick till Monks Café på Sveavägen...det låg iaf på hemvägen..  








                                        Sitt FINT!!




Folk brukar retas med mig för mitt eviga posande,
men hallå...ni ser ju att jag är en naturbegåvning!!


Jonny, kanske den vassaste kniven i lådan...!

Vi kände oss ruskigt kaxiga där på kvällen..
dagen efter va det lite annat...men om jag säger dödslängtan
så får ni en liten fingervisning..


To Be Continued...