En Bitterfittas Bekännelser

Det var med livet som insats jag tog hojen hem från jobbet nyss...
Oplogat och med härlig småsnö som sticker i ögonen och gör att man ser ut å ha ett pågående epilepsianfall försökte jag ta mig hem utan brott på några vitala lemmar...
Å inte va jag ensam på vägen heller *uuuuur väääägen här ska JAG fram*
ska det vara så svårt att förstå???
Sen när jag hörde fågelkvitter trodde jag epilepsin slagit till på allvar!! Man kan ju inte hålla på å luras om våren på det där sättet, beware...jag kan ju få vårkänslor...!!
Förstår ni va härligt det vore med VÅR, det är den bästa tiden på året, LÄTT!!!! När man vet att sommaren kommer smygande och det är låååångt kvar tills det blir vinter och mörkt nästa gång... *drömmer mig bort*
Nåväl..dom där fåglarna hade nog fått pippi så jag tänker inte hoppas för mycket, det är ju bara februari!!
Nu ska jag nanna kudden nåra timmar, så får vi hoppas att jag är söt å snäll när jag vaknar!

PUSS!!