En Bitterfittas Bekännelser

Det känns som att alla sjuksköterskor på kirurgkliniken har nån Big Plan going on.
Utom jag...
Många har tydligen kommit underfund med vaffan dom vill bli när
dom blir stora och ska därför återgå till skolbänken i höst.
MEN HALLÅ JAG DÅH????  
Vad ska jag göra som hittills bara lyckats utesluta saker jag absolut inte vill göra.
Jag önskar verkligen att jag skulle vilja blir narkos- eller op syrra,
speciellt med tanke på att det är stor chans att kunna få utbildningen betald. 
Men faaan, det intresserar mig inte ett dugg. 
IVA-syrra lockar inte heller, kanske lika bra det med tanke på
att det mest är surfittor som jobbar där...!  

Jag klarar lixom inte av att ha folk tätt inpå mig hela dagarna.
Eller att ha ett ganska stillasamt arbete, som op eller narkos.  
En annan är ju van att kuta flera mil om dan...
..Dessutom vill jag jobba självständigt, kunna styra min dag ganska mycket. 

Det är väl därför jag stannat på 111A så länge, för att det är hyfsat självständigt
men man har ändå många (trevliga och roliga!) kollegor omkring sig att 'mingla' med OM man får en stund över. Korridorerna är långa och man har därför många chanser att
'köra ur motorn' flera gånger under ett arbetspass. 
Sen är det väl klart att det här med att kunna vara/stå stilla längre stunder
till stor del är en vanesak. Men jag känner ändå mig själv såpass väl att jag VET
att vissa saker har jag för mycket spring i benen för att klara av.

För jag vet ju hur jag tyckte att det var att sitta på
mottagning 1 gång i veckan (gjorde det förut).
På undersökningar som kunde ta en timme eller mer, där träsmaken var olidlig, 
kom jag ofta på mig själv med att sitta och önska att taket skulle ramla ner,
en eldsvåda bryta ut eller utomjordingar komma och hämta mig.  
                          
Bara det hände N-Å-G-O-T...
Så JA. Åtminstone DET vet jag.
Jag vill inte vara för styrd i arbetet och måste kunna
rasta benen ordentligt med jämna mellanrum!

Jag vill inte bli det.

Jag vill INTE bli DET

JAG VILL INTE BLI DET!

Men vaffan ska jag bli då???????
Jag vill ju oxå bli stor och ha big plans going on...

I många år var min stora dröm att bli barnmorska.
Inte för att jobba på förlossning utan för att jobba på UNGDOMSMOTTAGNING.
Det skulle vara skitkul och passa mig perfekt (tror jag!)  
Att få jobba med ungdomar, framförallt unga tjejer då. Fy fan va kul....och VIKTIGT!

Men när jag tänker lite längre så tvekar jag där oxå, för att vägen dit känns så lång.
Inte själva utbildningen men jobbet på ungdomsmottagningen...
För man ska väl helst ha en del erfarenhet först...och harva på förlossningen
(om man ens får tag i ett jobb DÄR!)  i ett antal år är absolut inget alternativ.
Jag är övertygad om att det är jättespännande det oxå men jag är galet less
på 'sjukhustider' - dag, kväll, natt och alla tänkbara röda jävla dagar.   
Sen kryllar det väl inte av jobb på ungdomsmottagningar heller, även om minst var 3:e person på de där ställena borde slängas ut för att dom passerat Bäst Före datum.
För när det växer mossa på kärringarna är det lixom dax och ta in nytt!

Det va ju inte länge sedan jag var så ung och SJÄLV gick dit och jag
minns hur träigt jag tyckte det va med dessa tanter.
Nån Vera Vagina som inte kunde tala nog om könssjukdomar och vikten av att använda kondom (Jo, hon sa kondom, inte fårtarm som dom använde på hennes tid!)
och det faktum att dom jobbat där så länge att allt var så übernaturligt
och inget man kunde tänkas skämmas för.
Känslan och förståelsen för att alla kanske inte kände så var borta sen tjugo år. 

Jag minns en gång jag var där för en kontroll av underredet och tanten som hade
den stora äran plötsligt kände att hon behövde råd i det hon gjorde, slet upp dörren
och vrålade ut i korridoren (med väntrummet strax till höger)
:- "GUUUUNILLLAAA, KAN DUUUU KOMMA Å KOOOLLAAA PÅ DET HÄÄÄÄÄÄÄR..."
Där låg jag och bresade och in kommer Gunilla med student.  
Inte nån gång var det nån som frågade MIG vaffan JAG tyckte.
Om det va OK att gapa rätt ut i korridoren eller att ta in andra personer.  
Nä, för jag va juh bara en liten fitta (barnmorskor föredrar tydligen att säga vagina
men det låter så bajsnödigt att jag får ont) som behövde kollas lite extra.
Helt naturligt, alla flickor har en sån...kanske kunde man rent av
göra undersökningar direkt i väntrummet, SÅ NATURLIGT är det...?!  
..och ABSOLUT inget att våndas eller må dåligt över!  
Vid det tillfället var jag dock såpass 'vuxen' att jag kommit över
mina största rädslor för dyliga undersökningar.
Men det är egentligen skitsamma hur jag kände, för sådan obefintlig känsla för
integritet och självbestämmanerätt borde inte existera på ett sånt ställe... 

Det lämnade inga bestående men för mig
(jag gillar alltså fortfarande att visa upp fittan!)
men jag var glad att det inte var någon annan, som en av mina vänner tex,
som jag visste var dödligt rädd för såna saker och skulle det hänt henne
hade hon inte kommit tillbaka på många år...

Vid nåt av min allra sista besök på ungdomsmottagnoingen hade jag en UNG barnmorska. En poppig, pigg och söt tjej. Som ju då inte var SÅ mycket äldre än mig.
Jag minns hur naturligt(!) och BRA jag tyckte det kändes med någon som man
kunde relatera till. Ingen skäggig dam som slutade ha sex nån gång på 70-talet.
Visst, gamla barnmorskor sitter inne på massor av kunskap, men många har tyvärr
med åren tappat förmågan att förvalta och förmedla den på ett vettigt sätt!



Var var jag...?
Jo, det känns alltså som att jag uteslutit DET oxå.
Märker ni hur jag effektivt lägger krokben för mig själv..?!
DET är nåt jag är galet BRA på!
Tyvärr så är jag expert på att gå händelserna alldeles för långt i förväg.

Så vad ska jag bli då, när jag blir S-T-O-R????????
                                                                         
    Jag vill: 
  
1: Ha bra arbetstider  (8-16, måndag - fredag)

2: Att arbetet ska vara självständigt

3: Ha en FET lön 

4: Ha trevliga och duktiga arbetskamrater



Var God RING MIG om ni har en ledig tjänst i bakfickan där 
ovanstående krav stämmer in!
         
Tack på förhud!


                        

  

         Jag - en tänkare

Japp, där fick ni ett stycke kvällslektyr att bita i!